Om saknaden efter en älskad vän
Natten mot idag (29/8) lämnade Gojan oss. Hon gjorde det efter att hastigt ha insjuknat i lunginflammation. Många var frågorna och få var svaren så Jenny har suttit hela dagen i telefon med olika Veterinärer (eftersom de i Gammelstad har begränsad fågelkunskap) får att få reda på mer. Efter ett samtal med Kjell Johansson i Farsta (fågeluppfödare) kom vi fram till att Gojan dog av samma skäl som Storfot gjorde för tre år sedan. Han var en Mjölnarhane som kom in i Sverige samtidigt som Gojan och via samma importör. Antagligen var de vuxna fåglar redan då och orsaken till att både Gojan och Storfot fick dödliga lungbesvär bottnar således i ålder.
Skulle kunna skriva flera sidor om orsaker och ursäkter, men det känns fel. Just nu är det nog svårt att acceptera att hon inte kommer tillbaka. Det gör för ont att bara tänka så. Istället har dagen ägnas till att hämta Gojan från Gammelstad för att begrava henne i en fin glänta i en skog. Efter ett tårfyllt farväl har vi inte orkat med riktigt allt vi velat, men nu under kvällen har vi i alla fall fått bort Gojans burar och sittpinnar. Vi valde att göra det eftersom det känns än mer jobbigt att se hennes tomma bur hela tiden.
Usch, aldrig trodde jag att man kunde förälska sig så i en fågel, men Gojan var speciell. Vi valde inte henne, hon valde oss och i synnerhet Jenny. Hon var alltid så snäll mot oss, oavsett vi var morgontrötta och sena med hennes frukost, inte ett ljud förrän hon hörde att vi var vakna. Då ropade hon lite försiktigt "hallåååå" på sitt speciella sätt. När man svarade henne med ett "hej Gojan" blev det skönsång i hela lägenheten. Ofta hände det att vi hämtade in henne i sovrummet för att ligga och mysa med oss och bara få ett socialt utbyte.
Tiden brukar läka alla sår säger man, men det känns som att tiden i detta fall kommer att bli lång. Vi försöker trösta oss med att hon i alla fall hade det näst bästa efter att få leva i vilt tillstånd, och det var oss. Hon följde oss ofta när vi hälsade på folk och hon ville gärna vara i centrum för allas uppmärksamhet. Nu är det bara helt tyst och det känns jobbigt, inte ens hundarna skäller som de brukar. Vet inte om de känner av atmosfären, men det är nästan obehagligt tyst hemma nu.
Hoppas bara att det stämmer med den gamla sägnen, efter regn kommer sol
Sov sött älskade Gojan.