Så var pessimisterna i farten igen...
Det är då man börjar inse att dessa idioter inte ens vet vad de talar om. För det första, norrbotniabanan är den mest efterfrågade järnvägsetableringen någonsin i svensk historia, inte bara sett ur svenska ögon, men också med internationella ögon sett. Den Bottniska korridoren hålls stängd så länge vi inte får till skott en öppning av en kustjärnväg. Stambanan som finns idag håller inte längre, den är onödigt lång, kurvig och framförallt väldigt backig. Dessutom är den tekniskt begränsad så man kan inte göra tillräckligt tunga tåg där idag. Vi kan idag inte erbjuda det kunderna efterfrågar på grund av att vår infrastruktur är åt helvete för uråldrig.
Persontrafiken då? Visst, det är en bieffekt, men en jävligt positiv sådan. Fjärrtrafiken mellan Kiruna och Stockholm lär knappast påverkas så där jättemycket, men regiontrafiken från Sundsvall och norrut blir genast en annan potatis. Hux flux så har man max 45 minuters resväg längs kusten till ett universitet oavsett var efter kusten du startar din resa. Det om något är värt att belysa. Genast blir det möjligt att arbetspendla mellan Umeå och Skellefteå, eller Skellefteå och Luleå. Att ta med de redan pendlande arbetarna mellan Luleå och Piteå faller sig självklart. Nu kortas dagens restid med buss ner till ca 25 minuter, i rusningstid. Bussen erbjuder då hiskeliga 1 timme och 23 minuter medans bilen kan greja det på 50 minuter... Allt detta är också då bara en bieffekt eftersom det är godstransporterna som står för det största trycket till att bygga en ny kustjärnväg.
Jag förstår Bodensare i viss mån eftersom en del jobb säkerligen kommer att förflyttas till kusten och Luleå, men se det som så här; ingen kommer att bli av med sitt jobb, tvärtom kommer fler att få möjligheten att arbeta inom järnvägen som faktiskt är vår framtid! Att pendla 3,5 mil till jobbet... ja, det är faktiskt så att det är den krassa verklighet vi står inför. Tar man ner det avståndet till Mälardalen så skrattar man högljutt åt 3,5 mil som är en spottstyver där. Varför? Jo, för att regiontrafiken där kan trafikeras med snabbgående tåg.
Tyvärr finns det en handfull dårar i norrbottens län som är emot den utveckling som står för dörren. Man gnäller om bortkastade pengar, om att dessa statliga miljarder skulle kunna användas till bättre ändamål, men man nämner inte till vad. En dristade sig till att man kunde erbjuda gratis busskort till alla norrbottningar på livstid, eftersom det skulle motsvara denna kostnad... Ja, jisses också vilken substans det finns i många åsikter...
Ja, vad ska man säga? Jo, att dårskap fortfarande tillåts eka högre än kunskap och sunt förnuft. Alla dessa bakåtsträvare har ändå tillgång till internet eftersom de är de första att kommentera negativt på tidningarnas artiklar, så varför använder man inte sin dator med uppkoppling till att surfa in på banverket.se eller norrbotniabanan.se och ägnar 10 minuter till att läsa på lite. Det krävs inte mer eftersom faktan är enkelt strukturerad så att även idioter ska kunna ta till sig av den.
Jaja, dårskap kommer att få stort utrymme även i framtiden så det gäller ju bara att möta upp med kunskap så att de som läser debatten får ett bra underlag till att skaffa sin egen uppfattning på.
En nedmonterad skola.
Hurra! Skolan kommer inte att behöva spara i Luleå det kommande året om man ska tro Kalle Peterssen! Istället ska skolan få dela på 55 miljoner extra tillsammans med socialförvaltningen. Finns det hopp någonstans långt där inne i kristallkulan eller är man tvungen att börja söka in på friskolor redan nu?
Problemet med skolan landar dock inte bara på Luleå kommun, men jag kommer att relatera till det eftersom jag har haft ganska bra insyn där under min tid som lärare. Det hela började redan under en socialdemokratisk regering som på 80-talet bestämde sig för att skolan ska ligga under kommunernas ansvar och staten ska således lyfta sin hand därifrån. Man behåller istället skolverket som ett övergripande organ. Problemet man direkt skapade var en skolsegregation som innebär att elever som flyttar till en ny kommun i värsta fall kan måsta gå om en årskurs eftersom det ser så olika ut överallt. Nästa problem som skapades var att det nu bildades lika många tolkningar av läroplanen som det fanns kommuner och därunder skolornas egna skolplaner inom kommunerna. Med andra ord kan man säga att den offentliga skolan gick från en väl sammanhållen organisation till en verksamhet med minst 20000 olika delverksamheter.
Nästa dråpslag mot skolan var när borgarna klubbade igenom LPO 94 där även ett nytt betygssystem ingick. Vad hände då? Jo, man fick nya instrument att mäta eleverna med men också ett sätt att underkänna någon och låsa ut den personen från samhället. Kollar man rent krasst på en elev med "IG" i svenska eller en 2:a så ligger kunskapsnivån på samma nivå i många fall, men skillnaden är att den som hade en 2:a var godkänd och kunde lägga sin energi på att utveckla sina starkare sidor. Idag blir man hämmad eftersom alla ska stödas i en slags kommunistisk robotaktig form där alla ska ha exakt samma kunskaper och färdigheter.
De starka eleverna berörs dock inte av detta eftersom idrotten i regel får räknas bort när man räknar ihop betygen... Själv gick jag ut högstadiet med mestadels 3:or och 4:or men en liten 2:a slank med från tyskan. Andra i klassen slank iväg med en 2:a i matte eller engelska, men inte fan blev dessa utstängda från gymnasiet för det.
Nej, eleverna är inte sämre idag vad gäller ambition, men frustrationen växer när man måste lägga så mycket fokus på att pina sig igenom de svaga sidorna istället för att få utveckla sina styrkor. Visst, det är bra om så många som möjligt har förutsättnignar till att läsa vidare efter gymnasiet, men de som är intresserade av det grejar också oftast det. Det finns inte utrymme för alla att bli akademiker och så ska det inte behöva vara heller. Det behövs fortfarande samhällsnyttiga funktioner såsom lokalvård, processoperatörer, chaufförer, hantverkare, assistenter osv. Hur vore det om ingen sköter dessa uppdrag längre som vi tar för givna?
Går man tillbaka till skolan så kan man inte koppla det till en specifik regering eller politisk inriktning. Problemet är att det ofta är lekmän som sitter och bollar med frågor som de inte förstår sig på. Dagens skolminister tror att eleverna blir starkare genom att sätta ett betyg på dem i lägre ålder och därmed tidigarelägga stress och ångest hos den grupp som faktiskt måste få vara barn och där lärandet ska vara mer lekbetonat! Vi bygger mycket av vår skolverksamhet på vad John Locke och Jean Jaques Rousseau pläderade om, men jag betvivlar att någon skolpolitiker ens vet vad dessa inriktningar står för.
I Luleå kan vi se en skolchef som verkar se sin position som en språngbräda ut i det privata näringslivet. Han bygger upp en svindyr organisation på elevernas pengar och finansierar det med att sparka lärare. Vi har i Luleå något så ovanligt som ett universitet som bedriver forskning inom pedagogik och skolutveckling. (En process som är dyr och tidsödande) Ändå väljer herr skolchef att anställa en egen skolutvecklingsgrupp som ska uppfinna samma hjul igen som dessutom redan görs av mer kompetent personal ute på Porsön... Ja, jösses.
Slutligen måste jag hissa alla lärare som fortfarande står ut med den vardagsmobbing som faktiskt utsätts för av er arbetsgivare. Man fick jämt veta vad man kostade och hur mycket minus man orsakade genom att göra sitt jobb. Aldrig pratade man om att vi var tillgångar och att det var viktigt arbete man utförde. Det kan å andra sidan bero på att man inte fick möjligheterna att göra det arbete som man enlig lagtexten är skyldig att göra. det var en 100%:ig toppstyrning som helt saknade förankring i verksamheten.
Nej, friskolorna har kommit för att stanna och kommunala skolan kommer inte att kunna mäta sig med dessa så länge man bara fokuserar på att snacka skit om friskolorna. Satsa för att komma ur skiten, det är i uppförsbackarna som de starka cykliseterna drar ifrån klungan i Tour de France...
Bygga bort den mänskliga faktorn....???
En olycka sker och genast vimlar det av folk som "legat på myndigheter i åratal" för att säkra den aktuella asfaltsbiten där olyckan just inträffat. En bil kör ut framför ett tåg och genast måste Banverket bygga om där eftersom det bara var väntat, enligt de boende, att en olycka skulle ske.
Ja, vad är det som i botten händer då? För mig är det skitenkelt att förklara. Ansvaret för de egna agerandet och handlandet ska vi överlåta på någon annan. Jag ska inte längre vara ansvarig över hur jag rattar min bil, utan det ska läggas i händerna på vägverket, kommunen, banverket osv... Är det dåligt plogat eller halt så får givetvis vägverket och kommunen en rejäl skopa ovett eftersom en lastbil har kört fast i halkan eller buss blivit försenad... Jösses jävlar säger jag då bara...
När jag tog körkort fick jag i alla fall lära mig att jag själv måste agera med ansvar, inte bara för mig själv, utan även för mina medtrafikanter. Därför kör jag inte bil med värdelösa däck när det är halt. Därför väntar jag en timme extra om det behövs om det ligger djup snö och det blir svårt att ta sig fram. Därför stannar jag och vrider på skallen några gånger extra innan jag passerar en obevakad järnvägsövergång!
Av samma skäl som ovan så undviker jag ofta kollektivtrafiken då det råder "svåra" omständigheter eftersom mentaliteten är att man ska kunna köra likadant oavsett väder...
Stockholmsbeteéndet i trafiken har faktiskt (och tyvärr) letat sig upp till Norrbotten. Idag spelar det inte längre någon roll hur jävla dåligt vädret är, det är alltid någon annan som ska bära ansvaret om det går åt helvete. Så jävla trist alltså! Nej, nog fan måste trafikanter lära sig att ta ansvar för hur man kör och när man kör. Det kan ingen annan göra. Annars är det bara att skicka tillbaka körkortet dit man fick det ifrån.
Mitt i natten
När jag var liten var jag stensäker på att rymden tog slut i en mörkbrun tegelvägg. Sedan fick jag frågan om vad som fanns bakom tegelväggen? Oj... Då vaknade min filosofiska sida för första gången så vitt jag kan minnas. I alla fall vaknade en ådra där jag började laborera och föreställa mig olika teser och realiteten bakom dessa.
Nu handlar det kanske inte så mycket om rymdens ände i en tegelvägg eller inte, nu är det snarare många frågor med omöjliga svar, eller s.k. eviga frågor som snurrar i skallen. Till exempel, varför finns människan? Vetenskapen svarar på detta genom att bara säga "evolution". Människan är det praktexemplar som utvecklats till en superior den existentiella värld som vi lever i idag. Människan har växt fram till en härskare genom en ca 5 miljoner år lång evolution. Ja, visst är det så, men fortfarande ger det inget svar på varför vi finns. Således ger vetenskapen inget svar på detta. Här kommer faktiskt religionen in. Själv är jag inte troende kristen, dock kristen. Det kommer jag aldrig ifrån.
Religionen ger svar på människans svåraste och djupaste funderingar genom att överlåta svaren på en abstrakt gud (Detsamma sker inom Hinduismen, Islam, Judendom och Budhismen.). Det skapas en bibel med skapelseberättelser och att herren själv har skapat världen och dess invånare. Därigenom vet vi att vi är komna som ett resultat av herrens vilja. Det brukar ge förtröstan och svar nog för många som funderar på varför vi finns. Jo, eftersom att herren vill så.
Jag tror helt enkelt att trosinriktningar och religion hänger samman med att försöka ge svar på de eviga frågorna genom att överlåta svaren till den gud man tillber. Ur osäkerhet och sökande har alltså en hel värld följt på och där ger jag kyrkan ett stort rätt. Man anser att svaret till människans existens står att finna inom kristendomen och man står obevekligt fast vid den ståndpunkten. Hundratals år senare så står man fortfarande fast vid samma ståndpunkt trots att vetenskapen har pendlat fram och tillbaka åtskilliga gånger.
Är det kanske så att religionerna i grunden bottnar i filosofi? Att de bespottade filosoferna förankrade sina teser i gudarnas namn för att ge dem trovärdighet och därmed skapade religioner. Filosoferna ansåg sig själva ha svaren på många frågor, men dessa togs som nonsens av inflytelserika personer så då var gudarnas ord de sista utvägarna för filosoferna att nå ut med sina budskap.
Med religionernas ursprung kartlagt så kan man även där säga att inga svar med tillfredsställande nivåer kan ges ifrån reloigionerna heller eftersom bibeln och koranen saknar bevis och saklig grund för många av de ståndpunkter som hålls.
Således anser jag fortfarande då att eviga frågor bäst kan beskrivas som eviga frågor eftersom ingen, och då menar jag verkligen INGEN, kan bevisa att det finns liv efter döden, bakgrunden till människans existens osv.
Var slutar då slutligen rymden? Om den slutar i en tegelvägg, vad finns då bakom tegelväggen?
Natti!