En nedmonterad skola.

Hurra! Skolan kommer inte att behöva spara i Luleå det kommande året om man ska tro Kalle Peterssen! Istället ska skolan få dela på 55 miljoner extra tillsammans med socialförvaltningen. Finns det hopp någonstans långt där inne i kristallkulan eller är man tvungen att börja söka in på friskolor redan nu?

Problemet med skolan landar dock inte bara på Luleå kommun, men jag kommer att relatera till det eftersom jag har haft ganska bra insyn där under min tid som lärare. Det hela började redan under en socialdemokratisk regering som på 80-talet bestämde sig för att skolan ska ligga under kommunernas ansvar och staten ska således lyfta sin hand därifrån. Man behåller istället skolverket som ett övergripande organ. Problemet man direkt skapade var en skolsegregation som innebär att elever som flyttar till en ny kommun i värsta fall kan måsta gå om en årskurs eftersom det ser så olika ut överallt. Nästa problem som skapades var att det nu bildades lika många tolkningar av läroplanen som det fanns kommuner och därunder skolornas egna skolplaner inom kommunerna. Med andra ord kan man säga att den offentliga skolan gick från en väl sammanhållen organisation till en verksamhet med minst 20000 olika delverksamheter.

Nästa dråpslag mot skolan var när borgarna klubbade igenom LPO 94 där även ett nytt betygssystem ingick. Vad hände då? Jo, man fick nya instrument att mäta eleverna med men också ett sätt att underkänna någon och låsa ut den personen från samhället. Kollar man rent krasst på en elev med "IG" i svenska eller en 2:a så ligger kunskapsnivån på samma nivå i många fall, men skillnaden är att den som hade en 2:a var godkänd och kunde lägga sin energi på att utveckla sina starkare sidor. Idag blir man hämmad eftersom alla ska stödas i en slags kommunistisk robotaktig form där alla ska ha exakt samma kunskaper och färdigheter.

De starka eleverna berörs dock inte av detta eftersom idrotten i regel får räknas bort när man räknar ihop betygen... Själv gick jag ut högstadiet med mestadels 3:or och 4:or men en liten 2:a slank med från tyskan. Andra i klassen slank iväg med en 2:a i matte eller engelska, men inte fan blev dessa utstängda från gymnasiet för det.

Nej, eleverna är inte sämre idag vad gäller ambition, men frustrationen växer när man måste lägga så mycket fokus på att pina sig igenom de svaga sidorna istället för att få utveckla sina styrkor. Visst, det är bra om så många som möjligt har förutsättnignar till att läsa vidare efter gymnasiet, men de som är intresserade av det grejar också oftast det. Det finns inte utrymme för alla att bli akademiker och så ska det inte behöva vara heller. Det behövs fortfarande samhällsnyttiga funktioner såsom lokalvård, processoperatörer, chaufförer, hantverkare, assistenter osv. Hur vore det om ingen sköter dessa uppdrag längre som vi tar för givna?

Går man tillbaka till skolan så kan man inte koppla det till en specifik regering eller politisk inriktning. Problemet är att det ofta är lekmän som sitter och bollar med frågor som de inte förstår sig på. Dagens skolminister tror att eleverna blir starkare genom att sätta ett betyg på dem i lägre ålder och därmed tidigarelägga stress och ångest hos den grupp som faktiskt måste få vara barn och där lärandet ska vara mer lekbetonat! Vi bygger mycket av vår skolverksamhet på vad John Locke och Jean Jaques Rousseau pläderade om, men jag betvivlar att någon skolpolitiker ens vet vad dessa inriktningar står för.

I Luleå kan vi se en skolchef som verkar se sin position som en språngbräda ut i det privata näringslivet. Han bygger upp en svindyr organisation på elevernas pengar och finansierar det med att sparka lärare. Vi har i Luleå något så ovanligt som ett universitet som bedriver forskning inom pedagogik och skolutveckling. (En process som är dyr och tidsödande) Ändå väljer herr skolchef att anställa en egen skolutvecklingsgrupp som ska uppfinna samma hjul igen som dessutom redan görs av mer kompetent personal ute på Porsön... Ja, jösses.

Slutligen måste jag hissa alla lärare som fortfarande står ut med den vardagsmobbing som faktiskt utsätts för av er arbetsgivare. Man fick jämt veta vad man kostade och hur mycket minus man orsakade genom att göra sitt jobb. Aldrig pratade man om att vi var tillgångar och att det var viktigt arbete man utförde. Det kan å andra sidan bero på att man inte fick möjligheterna att göra det arbete som man enlig lagtexten är skyldig att göra. det var en 100%:ig toppstyrning som helt saknade förankring i verksamheten.

Nej, friskolorna har kommit för att stanna och kommunala skolan kommer inte att kunna mäta sig med dessa så länge man bara fokuserar på att snacka skit om friskolorna. Satsa för att komma ur skiten, det är i uppförsbackarna som de starka cykliseterna drar ifrån klungan i Tour de France...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback