En skön fredag

Äntligen! Fredag! Detta innebär en minilördag för mig eftersom fredagar är hemstudiedagar och jag då kan disponera tiden fritt. Detta har inneburit att Jenny kommer att få en trevlig middagsöverraskning idag när hon kommer hem. Potatisgratäng, Fileér, pepparsås, melonsallad och massor med annat gott. Det lustiga i sammanhanget är väl att man brukar säga att vägen till mannens hjärta går via magen, men i vårat förhållande vill jag nog fan påstå att det är tvärtom. Vägen till Jennys hjärta har jag nog förvisso redan hittat, men det finns inget som hon uppskattar lika mycket som en god vällagad middag, eller jo det gör det, men jag har inte råd att ta henne på utlandssemester nu som student.

Vad har jag annars använt dagen till? Jo, vi steg upp tillsammans och städade, sedan när Jenny for på jobbet så har jag tvättat och handlat lite. Plugga då? Jodå, det hinner jag alltid med eftersom hemstudierna idag går ut på praktiska övningar som att öva och repetera nattsignaler och handsignaler mm. Känns lite lustigt att stå och göra tecken för "backa" eller "klart" när man håller en stekpanna i ena näven och en pepparburk i andra. Nåja, det är bara kul. Det var samma svar pappa fick då han frågade hur jag kände det angående utbildningen. Han försöker att inte visa det, men jag ser i hans ögonvrå att han är mäkta stolt över mitt val. Eftersom han har valt att inte favorisera så måste han ju hålla sig neutral om detta, men det går inte att gå förbi, jag stärkte mina aktier som "favoritson" i och mitt studieval. Jaja, ska inte bli tjatig om detta eftersom jag inte vill skryta, men det är svårt att vara ödmjuk i alla lägen då man vet att man är bäst.

För dig som nu sitter och irriterar dig över ovanstående så ska jag förtydliga, IRONI! Ni övriga som känner mig behövde inte det förtydligandet.

Ska man skriva samhällsdebatterande inlägg nu då? Nej, fan det vill jag inte eftersom gårdagens inlägg får lov att täcka upp det området. Jag vill inte vara en politisk bloggare, utan en bloggare som skriver om det jag tänker på. Just nu tänker jag på vad jag ska göra i den riktiga helgen som börjar nu. Vad göra? Jo, känner jag mig själv rätt så kommer jag säkerligen att åka runt lite på olika bilaffärer som har höstvernissage och spana in vad för bil som ska inhandlas när utbildningen är klar. Just nu är jag brutalt sugen på en ny CR-V med 2.2 litersdieseln. För er dödliga betyder det att det är en Honda "stadsjeep" med dieselmotor. En annan ådra i mig suktar efter en BMW men det som håller mig tillbaka är ryktet, det är bara en BMW och HIV som man aldrig blir av med. Nej, fan det kommer istället att bli till att lägga pengar i ett hus eftersom jag känner att lägenheten börjar bli trång. Inte för att vi inte trivs här på Bergnäset, tvärtom, men vi vill in i något större så att vi kan få ha lite utrymme för våra intressen. Jenny måste till exempel få kunna ha en "studio" där hon kan få ha sina målargrejer utan att måsta belammra köket en vecka så fort hon känner sig målarsugen. Jag vill ju också ha ett garage med hobbyrum där jag kan få hålla på att greja och dona med bilar och annat skoj.

Jaja, för första gången på länge så ser jag i alla fall en framtid med lite stabilare framförhållning än jag någonsin gjort förr.

Ha det bra!!!


Efter två veckor på TCC

Så, nu har de första två studieveckorna på TCC avslutats. Utbildningen känns klockren och verkar vara precis det jag sökt efter under så länge. Dagarna är förvisso ganska långa, men å andra sidan otroligt intressanta och man lär sig saker hela tiden. Vem trodde för två veckor sedan att jag idag skulle ha full koll på vad som menas med en "fjärrblockerad sträcka"??? Begreppen inom järnvägen är många och alla begrepp är inte alltid fullt så logiska för en "dödlig" men när man fått hela bilden så klarnar alla tankar om ologik och ett visst mönster framträder.

Hur ska man då resonera nu? Saknar jag läraryrket? Svar, nej! Jag saknar många av mina kollegor och elever, men jag skulle inte byta ut detta mot något annat yrke känns det som. Om jag överhuvudtaget ska tänka i banorna av att bli lärare igen så måste man först matcha de löner som finns i JV-branchen och det är en utopi. Sedan måste man även vara beredd på att göra om hela personalpolitiken kring skolan och börja prioritera det området från kommunens håll. Det är man inte idag så därför tror jag att de kommunala skolorna inom några år kommer att vara en minoritet i förhållande till friskolorna. Tragiskt säger endel, men jag anser att det är positivt. Någonstans måste våra extremt korkade skolledare fråga sig själva varför det poppar upp så många ansökningar om att starta friskola i Luleå. Så länge man med en dåres envishet fortsättar att skylla på gynsamt ekonomiskt läge så är man ute och cyklar. Nej, man måste inse att friskolorna kommer som ett resultat av att pedagoger idag börjar ställa krav på sina arbetsgivare och framförallt krav på att kunna erbjuda en bra undervisning. När den kommunala skolan inte längre är intresserad av detta så gör man som så att man tar saken i egna händer och där står vi idag inför fullbordat faktum.

Skolchefen i Luleå, Sture Bryggman, verkar själv bara vilja använda sin skolchefsposition som en språngbräda ut i näringslivet. På något annat sätt kan jag inte tolka hans sparpaket som ska ge en plusbudget. (Vi som är lite insatta vet att en ledare som har en positiv budget i ryggsäcken oftast får de bästa tjänsterna.) Det än mer anmärkningsvärda är att Luleå kommun tillåter att pengar från skolan försvinner ner i svindyra hyror till andra avdelningar inom kommunen. Internfakturering är en förlegad kvarvara från kommunismen som tyvärr bara lever kvar inom vår Stalinistiska kommunstyrelse. Var annars kan man internt hyra ut lokaler till en hyra som ligger tre gånger så högt som vad marknadsvärdet gör?

Hur mycket tycker sedan våra tjänstemän att de själva är värda? Jo, antagligen en jävla massa eftersom en administratör på skolkontoret utan akademisk utbildning tjänar bättre än en lärare med 10 års erfarenhet. Att kosta på ett lärarlag några tusenlappar för att vartannat år få en bra fortbildning och en trevlig "kick off" är för dyrt eftersom fredagskonferenserna på områdeskontoren måste få ske på fina spaanläggningar och konferenscenter med tillhörande mat och behandling.

Summa sumarum kan man på goda grunder säga att administrativ lyx är mer värd att behålla än 70 lärare i kommunen! Det som är än mer skrämmande är resonemanget kring den jätteökning som finns i skolans tidigare år idag. Om 6 år kommer dessa elever att nå högstadiet och då kommer, Bergskolan exempelvis, att ha ett elevunderlag som vida överstiger något man någonsin varit i närheten av förut. Detsamma gäller för en rad andra skolor i Luleå. Hur ska man då möta behovet av lärare? De som sägs upp idag lär väl knappast vara intresserade av att komma tillbaka till de skitlöner och pissiga arbetsvillkor som erbjuds? Nej, de flesta har redan andra mer välbetalda jobb i andra brancher eller kommuner. Då står man där med lång näsa och skyller på varandra.

Detta är alltså något man är fullt medveten om inne på skolkontoret, men istället för att äska mer pengar för att gå med lite överbemanning ett tag så ska man plussa budgeten i en verksamhet som MÅSTE få kosta pengar. Fan... när jag får barn så kommer jag hellre att erbjuda hemundervisning om barnen inte kommer inte på någon friskola. Den kommunala skolan kommer idag inte på fråga eftersom jag inte vill strypa barnens drömmar om framtid och utveckling.

Så tillbaka till inledningen av bloggen. Jag trivs och inte förrän jag fått distans till läraryrket har jag verkligen sett vilken jävla skit man har kastat bort sin tid inom. På något sätt har man blivit instutionaliserad av skolan och oförmögen att komma därifrån. Nu har jag i alla fall lyckats och jag trivs med det. Trots en tillfälligt magrare budget så känner jag mig friare att göra vad jag vill! Livet är fritt och jag har äntligen valt att leva det fullt ut mot en dröm. Jag mår bra nu!

/Daniel

Så gick det tydligen till...

Får någon dag sedan fick Jenny prata med chefsveterinären i Gammlestad som förklarade varför Gojan dog. Våra tidigare farhågor stämde inte in alls, det handlade med stor sannolikhet inte om ålder i slutändan. Orsaken till balansen berodde på en nedsättning/dysfunktion i njurarna som blivit resultatet av ren fröutfodring i tidigare hemmet. Detta i sin tur skadade nervbanor som går ner i benen och därmed försämrade hennes förmåga att kunna hålla i sig bra. Dödsfallet berodde helt riktigt på en kraftig lunginflamation och enligt veterinären så verkar dessa vara dödligt till 75%. Han påpekade också att Sverige inte är ett bra klimat för en Amazonpapegoja, utan att dessa måste leva i områden med värme och hög luftfuktighet. Gojans rosslingar i våras berodde således på att hennes luftvägar blivit skadade under lång tid av torr och sval luft. Tyvärr...

Nu en uppmaning till alla som av någon anledning skulle tänkas läsa detta, skaffa ALDRIG en Amazonpapegoja. Vill ni ha en stor fågel, skaffa en Kakadua eller Grå Jako som är anpassade efter torrt och kallare klimat. Se också till att få full dokumentation över uppfödare och historia! Vi vill inte att någon ska bidra till att främja handel med viltfångade och utrotningshotade fåglar!