Efter två veckor på TCC
Så, nu har de första två studieveckorna på TCC avslutats. Utbildningen känns klockren och verkar vara precis det jag sökt efter under så länge. Dagarna är förvisso ganska långa, men å andra sidan otroligt intressanta och man lär sig saker hela tiden. Vem trodde för två veckor sedan att jag idag skulle ha full koll på vad som menas med en "fjärrblockerad sträcka"??? Begreppen inom järnvägen är många och alla begrepp är inte alltid fullt så logiska för en "dödlig" men när man fått hela bilden så klarnar alla tankar om ologik och ett visst mönster framträder.
Hur ska man då resonera nu? Saknar jag läraryrket? Svar, nej! Jag saknar många av mina kollegor och elever, men jag skulle inte byta ut detta mot något annat yrke känns det som. Om jag överhuvudtaget ska tänka i banorna av att bli lärare igen så måste man först matcha de löner som finns i JV-branchen och det är en utopi. Sedan måste man även vara beredd på att göra om hela personalpolitiken kring skolan och börja prioritera det området från kommunens håll. Det är man inte idag så därför tror jag att de kommunala skolorna inom några år kommer att vara en minoritet i förhållande till friskolorna. Tragiskt säger endel, men jag anser att det är positivt. Någonstans måste våra extremt korkade skolledare fråga sig själva varför det poppar upp så många ansökningar om att starta friskola i Luleå. Så länge man med en dåres envishet fortsättar att skylla på gynsamt ekonomiskt läge så är man ute och cyklar. Nej, man måste inse att friskolorna kommer som ett resultat av att pedagoger idag börjar ställa krav på sina arbetsgivare och framförallt krav på att kunna erbjuda en bra undervisning. När den kommunala skolan inte längre är intresserad av detta så gör man som så att man tar saken i egna händer och där står vi idag inför fullbordat faktum.
Skolchefen i Luleå, Sture Bryggman, verkar själv bara vilja använda sin skolchefsposition som en språngbräda ut i näringslivet. På något annat sätt kan jag inte tolka hans sparpaket som ska ge en plusbudget. (Vi som är lite insatta vet att en ledare som har en positiv budget i ryggsäcken oftast får de bästa tjänsterna.) Det än mer anmärkningsvärda är att Luleå kommun tillåter att pengar från skolan försvinner ner i svindyra hyror till andra avdelningar inom kommunen. Internfakturering är en förlegad kvarvara från kommunismen som tyvärr bara lever kvar inom vår Stalinistiska kommunstyrelse. Var annars kan man internt hyra ut lokaler till en hyra som ligger tre gånger så högt som vad marknadsvärdet gör?
Hur mycket tycker sedan våra tjänstemän att de själva är värda? Jo, antagligen en jävla massa eftersom en administratör på skolkontoret utan akademisk utbildning tjänar bättre än en lärare med 10 års erfarenhet. Att kosta på ett lärarlag några tusenlappar för att vartannat år få en bra fortbildning och en trevlig "kick off" är för dyrt eftersom fredagskonferenserna på områdeskontoren måste få ske på fina spaanläggningar och konferenscenter med tillhörande mat och behandling.
Summa sumarum kan man på goda grunder säga att administrativ lyx är mer värd att behålla än 70 lärare i kommunen! Det som är än mer skrämmande är resonemanget kring den jätteökning som finns i skolans tidigare år idag. Om 6 år kommer dessa elever att nå högstadiet och då kommer, Bergskolan exempelvis, att ha ett elevunderlag som vida överstiger något man någonsin varit i närheten av förut. Detsamma gäller för en rad andra skolor i Luleå. Hur ska man då möta behovet av lärare? De som sägs upp idag lär väl knappast vara intresserade av att komma tillbaka till de skitlöner och pissiga arbetsvillkor som erbjuds? Nej, de flesta har redan andra mer välbetalda jobb i andra brancher eller kommuner. Då står man där med lång näsa och skyller på varandra.
Detta är alltså något man är fullt medveten om inne på skolkontoret, men istället för att äska mer pengar för att gå med lite överbemanning ett tag så ska man plussa budgeten i en verksamhet som MÅSTE få kosta pengar. Fan... när jag får barn så kommer jag hellre att erbjuda hemundervisning om barnen inte kommer inte på någon friskola. Den kommunala skolan kommer idag inte på fråga eftersom jag inte vill strypa barnens drömmar om framtid och utveckling.
Så tillbaka till inledningen av bloggen. Jag trivs och inte förrän jag fått distans till läraryrket har jag verkligen sett vilken jävla skit man har kastat bort sin tid inom. På något sätt har man blivit instutionaliserad av skolan och oförmögen att komma därifrån. Nu har jag i alla fall lyckats och jag trivs med det. Trots en tillfälligt magrare budget så känner jag mig friare att göra vad jag vill! Livet är fritt och jag har äntligen valt att leva det fullt ut mot en dröm. Jag mår bra nu!
/Daniel
Hur ska man då resonera nu? Saknar jag läraryrket? Svar, nej! Jag saknar många av mina kollegor och elever, men jag skulle inte byta ut detta mot något annat yrke känns det som. Om jag överhuvudtaget ska tänka i banorna av att bli lärare igen så måste man först matcha de löner som finns i JV-branchen och det är en utopi. Sedan måste man även vara beredd på att göra om hela personalpolitiken kring skolan och börja prioritera det området från kommunens håll. Det är man inte idag så därför tror jag att de kommunala skolorna inom några år kommer att vara en minoritet i förhållande till friskolorna. Tragiskt säger endel, men jag anser att det är positivt. Någonstans måste våra extremt korkade skolledare fråga sig själva varför det poppar upp så många ansökningar om att starta friskola i Luleå. Så länge man med en dåres envishet fortsättar att skylla på gynsamt ekonomiskt läge så är man ute och cyklar. Nej, man måste inse att friskolorna kommer som ett resultat av att pedagoger idag börjar ställa krav på sina arbetsgivare och framförallt krav på att kunna erbjuda en bra undervisning. När den kommunala skolan inte längre är intresserad av detta så gör man som så att man tar saken i egna händer och där står vi idag inför fullbordat faktum.
Skolchefen i Luleå, Sture Bryggman, verkar själv bara vilja använda sin skolchefsposition som en språngbräda ut i näringslivet. På något annat sätt kan jag inte tolka hans sparpaket som ska ge en plusbudget. (Vi som är lite insatta vet att en ledare som har en positiv budget i ryggsäcken oftast får de bästa tjänsterna.) Det än mer anmärkningsvärda är att Luleå kommun tillåter att pengar från skolan försvinner ner i svindyra hyror till andra avdelningar inom kommunen. Internfakturering är en förlegad kvarvara från kommunismen som tyvärr bara lever kvar inom vår Stalinistiska kommunstyrelse. Var annars kan man internt hyra ut lokaler till en hyra som ligger tre gånger så högt som vad marknadsvärdet gör?
Hur mycket tycker sedan våra tjänstemän att de själva är värda? Jo, antagligen en jävla massa eftersom en administratör på skolkontoret utan akademisk utbildning tjänar bättre än en lärare med 10 års erfarenhet. Att kosta på ett lärarlag några tusenlappar för att vartannat år få en bra fortbildning och en trevlig "kick off" är för dyrt eftersom fredagskonferenserna på områdeskontoren måste få ske på fina spaanläggningar och konferenscenter med tillhörande mat och behandling.
Summa sumarum kan man på goda grunder säga att administrativ lyx är mer värd att behålla än 70 lärare i kommunen! Det som är än mer skrämmande är resonemanget kring den jätteökning som finns i skolans tidigare år idag. Om 6 år kommer dessa elever att nå högstadiet och då kommer, Bergskolan exempelvis, att ha ett elevunderlag som vida överstiger något man någonsin varit i närheten av förut. Detsamma gäller för en rad andra skolor i Luleå. Hur ska man då möta behovet av lärare? De som sägs upp idag lär väl knappast vara intresserade av att komma tillbaka till de skitlöner och pissiga arbetsvillkor som erbjuds? Nej, de flesta har redan andra mer välbetalda jobb i andra brancher eller kommuner. Då står man där med lång näsa och skyller på varandra.
Detta är alltså något man är fullt medveten om inne på skolkontoret, men istället för att äska mer pengar för att gå med lite överbemanning ett tag så ska man plussa budgeten i en verksamhet som MÅSTE få kosta pengar. Fan... när jag får barn så kommer jag hellre att erbjuda hemundervisning om barnen inte kommer inte på någon friskola. Den kommunala skolan kommer idag inte på fråga eftersom jag inte vill strypa barnens drömmar om framtid och utveckling.
Så tillbaka till inledningen av bloggen. Jag trivs och inte förrän jag fått distans till läraryrket har jag verkligen sett vilken jävla skit man har kastat bort sin tid inom. På något sätt har man blivit instutionaliserad av skolan och oförmögen att komma därifrån. Nu har jag i alla fall lyckats och jag trivs med det. Trots en tillfälligt magrare budget så känner jag mig friare att göra vad jag vill! Livet är fritt och jag har äntligen valt att leva det fullt ut mot en dröm. Jag mår bra nu!
/Daniel
Kommentarer
Trackback