Mitt i natten
Sitter mitt i natten i Vännäs och väntar på att få börja rulla hemåt. Lite trött i huvudet och allt är stilla runt omkring. Det är då den kreativa och filosofiska sidan vaknar till liv. Funderingar om de mest ovidkommande sakerna blir påtagliga likt ett skavsår på hälen. Tanken om människans existens, varför finns vi, vad händer när man dör, var tar rymden slut osv... Ärligt talat, tar rymden slut någonstans? Om den gör det, vad slutar den i och vad finns bakom?
När jag var liten var jag stensäker på att rymden tog slut i en mörkbrun tegelvägg. Sedan fick jag frågan om vad som fanns bakom tegelväggen? Oj... Då vaknade min filosofiska sida för första gången så vitt jag kan minnas. I alla fall vaknade en ådra där jag började laborera och föreställa mig olika teser och realiteten bakom dessa.
Nu handlar det kanske inte så mycket om rymdens ände i en tegelvägg eller inte, nu är det snarare många frågor med omöjliga svar, eller s.k. eviga frågor som snurrar i skallen. Till exempel, varför finns människan? Vetenskapen svarar på detta genom att bara säga "evolution". Människan är det praktexemplar som utvecklats till en superior den existentiella värld som vi lever i idag. Människan har växt fram till en härskare genom en ca 5 miljoner år lång evolution. Ja, visst är det så, men fortfarande ger det inget svar på varför vi finns. Således ger vetenskapen inget svar på detta. Här kommer faktiskt religionen in. Själv är jag inte troende kristen, dock kristen. Det kommer jag aldrig ifrån.
Religionen ger svar på människans svåraste och djupaste funderingar genom att överlåta svaren på en abstrakt gud (Detsamma sker inom Hinduismen, Islam, Judendom och Budhismen.). Det skapas en bibel med skapelseberättelser och att herren själv har skapat världen och dess invånare. Därigenom vet vi att vi är komna som ett resultat av herrens vilja. Det brukar ge förtröstan och svar nog för många som funderar på varför vi finns. Jo, eftersom att herren vill så.
Jag tror helt enkelt att trosinriktningar och religion hänger samman med att försöka ge svar på de eviga frågorna genom att överlåta svaren till den gud man tillber. Ur osäkerhet och sökande har alltså en hel värld följt på och där ger jag kyrkan ett stort rätt. Man anser att svaret till människans existens står att finna inom kristendomen och man står obevekligt fast vid den ståndpunkten. Hundratals år senare så står man fortfarande fast vid samma ståndpunkt trots att vetenskapen har pendlat fram och tillbaka åtskilliga gånger.
Är det kanske så att religionerna i grunden bottnar i filosofi? Att de bespottade filosoferna förankrade sina teser i gudarnas namn för att ge dem trovärdighet och därmed skapade religioner. Filosoferna ansåg sig själva ha svaren på många frågor, men dessa togs som nonsens av inflytelserika personer så då var gudarnas ord de sista utvägarna för filosoferna att nå ut med sina budskap.
Med religionernas ursprung kartlagt så kan man även där säga att inga svar med tillfredsställande nivåer kan ges ifrån reloigionerna heller eftersom bibeln och koranen saknar bevis och saklig grund för många av de ståndpunkter som hålls.
Således anser jag fortfarande då att eviga frågor bäst kan beskrivas som eviga frågor eftersom ingen, och då menar jag verkligen INGEN, kan bevisa att det finns liv efter döden, bakgrunden till människans existens osv.
Var slutar då slutligen rymden? Om den slutar i en tegelvägg, vad finns då bakom tegelväggen?
Natti!
När jag var liten var jag stensäker på att rymden tog slut i en mörkbrun tegelvägg. Sedan fick jag frågan om vad som fanns bakom tegelväggen? Oj... Då vaknade min filosofiska sida för första gången så vitt jag kan minnas. I alla fall vaknade en ådra där jag började laborera och föreställa mig olika teser och realiteten bakom dessa.
Nu handlar det kanske inte så mycket om rymdens ände i en tegelvägg eller inte, nu är det snarare många frågor med omöjliga svar, eller s.k. eviga frågor som snurrar i skallen. Till exempel, varför finns människan? Vetenskapen svarar på detta genom att bara säga "evolution". Människan är det praktexemplar som utvecklats till en superior den existentiella värld som vi lever i idag. Människan har växt fram till en härskare genom en ca 5 miljoner år lång evolution. Ja, visst är det så, men fortfarande ger det inget svar på varför vi finns. Således ger vetenskapen inget svar på detta. Här kommer faktiskt religionen in. Själv är jag inte troende kristen, dock kristen. Det kommer jag aldrig ifrån.
Religionen ger svar på människans svåraste och djupaste funderingar genom att överlåta svaren på en abstrakt gud (Detsamma sker inom Hinduismen, Islam, Judendom och Budhismen.). Det skapas en bibel med skapelseberättelser och att herren själv har skapat världen och dess invånare. Därigenom vet vi att vi är komna som ett resultat av herrens vilja. Det brukar ge förtröstan och svar nog för många som funderar på varför vi finns. Jo, eftersom att herren vill så.
Jag tror helt enkelt att trosinriktningar och religion hänger samman med att försöka ge svar på de eviga frågorna genom att överlåta svaren till den gud man tillber. Ur osäkerhet och sökande har alltså en hel värld följt på och där ger jag kyrkan ett stort rätt. Man anser att svaret till människans existens står att finna inom kristendomen och man står obevekligt fast vid den ståndpunkten. Hundratals år senare så står man fortfarande fast vid samma ståndpunkt trots att vetenskapen har pendlat fram och tillbaka åtskilliga gånger.
Är det kanske så att religionerna i grunden bottnar i filosofi? Att de bespottade filosoferna förankrade sina teser i gudarnas namn för att ge dem trovärdighet och därmed skapade religioner. Filosoferna ansåg sig själva ha svaren på många frågor, men dessa togs som nonsens av inflytelserika personer så då var gudarnas ord de sista utvägarna för filosoferna att nå ut med sina budskap.
Med religionernas ursprung kartlagt så kan man även där säga att inga svar med tillfredsställande nivåer kan ges ifrån reloigionerna heller eftersom bibeln och koranen saknar bevis och saklig grund för många av de ståndpunkter som hålls.
Således anser jag fortfarande då att eviga frågor bäst kan beskrivas som eviga frågor eftersom ingen, och då menar jag verkligen INGEN, kan bevisa att det finns liv efter döden, bakgrunden till människans existens osv.
Var slutar då slutligen rymden? Om den slutar i en tegelvägg, vad finns då bakom tegelväggen?
Natti!
Kommentarer
Trackback