Första idolbloggen
För första gången ska jag ägna ett helt inlägg till att skriva om Idol 2007. Jag och Jenny följer Idol med "lagom" entusiasm och ser alla fredagsfinaler. Vi är dock inga freaks som läser idolbloggar och följer alla program på tv och internet om idolerna. Dock är vi av ganska lika åsikter då det handlar om kvalitet och styrka hos idolerna och den enda vi skiljer oss åt med är Amanda. Inte förren idag har jag insett hur mycket svenskar är fixerade vid ett utseende. Amanda som sångerska är otroligt platt och slätstruken och tyvärr lever hon på ett bra kroppsspråk och "konstnärligt" scenbeteende. Jag fattar inte hur kvällspressen kan höja henne till skyarna och kalla henne för världsartist när människan inte har mer än ett röstläge? Sanningen är väl den att de som skriver om Idol itne har något större musikaliskt öra eller kunnande. Kanske även därför som många artister stannar som artister för några veckor på hitlistan innan de går tillbaka till förortslivet på Tempo i Skärholmen.
För mig handlar Idol om att kunna sjunga varierat och anpassat efter den genre som ska representeras samtidigt som man ska ha, för låten, rätt attityd och "approach". Då finns bara två personer kvar och det är Daniel och Marie. Andreas sjunger som en gud, men har scenframträdande av samma kvalitet som Amanda sjunger. Skulle man korsa Andreas och Amanda skulle man få en ultimat artist helt enkelt, men det vore ju mot spelreglerna :D
Nej, musik ska inte ses, den ska levas genom alla sinnen och av den anledningen hoppas jag att Marie vinner. Hennes senaste framträdanden har gett mig gåshud och snudd på tårar. Snacka om att beröra!!! Daniel har också ett sätt att förmedla sin musik som får en att reagera, men tyvärr är han så pass yvig att man ibland missar det rösten vill förmedla. Ska nog blunda nästa gång han sjunger så kanske allt går fram!!!
Ha det!