LeCane

När man ser sin son ligga och rulla med ögonen i sina första försök till att fokusera på olika föremål så väcks många tankar. Hur ska det gå för den här lille mannen i framtiden? Vad ska han göra? Var kommer han att bo? Så slutligen fastnar hans blick i mina ögon. TIden stannar, allt tystnar och jag hör mitt eget hjärta slå. Omedveten om mitt eget fåniga leende ser jag Charlie göra grimaser. Jag vet att det i dagsläget mest handlar om reflexmässiga reaktioner, men jag tycker mig kunna se ett leende där någonstans. I det ögonblicket är min ända fundering, kommer jag bli en bra pappa? Kommer Charlie en dag att ge mig en kram och säga -Pappa, du är en riktigt bra farsa!???
...hoppas det i alla fall.

Har inte skrivit en rad om Melodifestivalen och det är ganska medvetet. Jag har faktiskt inte riktigt vetat vad jag har tyckt. Vinnarlåten var otroligt mäktig! Först trodde jag kanske att det var en slags missnöjesförklaring mot etablissemanget, men senare har jag insett att låten helt enkelt bara var bäst, om än i en genre som vi svenskar inte brukar gilla. Detta visar bara på att vi är ett relativt mångkulturellt land med många olika musikaliska stilar. Tror vi, allt för länge, har förknippats med söta pojkar och flickor i discopimpade Abbainfluerade "ompa-ompa"-låtar. Kanske dags att damma av den skrönan för att åter visa Europa att Sverige är en av världens ledande musikaliska länder. Visst kommer säkert balkanpakten att politiskt rösta på varandra, men nu har vi kanske chansen att knipa 6-poängarna därifrån istället för att bli helt lottlösa. Givetvis kommer vi ju ändå att ge vår tolva till Finland, Norge eller Danmark eftersom de brukar ha bra låtar!

Solen skiner ute och termometern har letat sig en bit in på plussidan. Dags att lägga ner Charlie i overallen och vagnen för att sedan knata in mot stan. Har några ärenden att uträtta innan jag börjar jobba idag. Ska till Vännäs med Containertåget och kommer sedan hem med tomstålet vid 8 i morgonbitti. Ett perfekt arbetspass i mina ögon!

Hörs!