LeCane

Det finns inte bara en dag som är den lyckligaste, det finns flera som inte går att rangordna inbördes. Klyschigt nog säger jag Charlies födesledag och vårt bröllop. Nu kommer jag snart att lägga till en dag till och det blir Milos födelsedag, men jag vet ju inte än när det blir.

Det som är kul med lycka är att det egentligen inte är ett strävansmål, utan ett sätt att leva. Om hela ens liv är en strävan efter lycka eller framgång så kommer man tillslut att vakna upp och inse att man missat det mesta. Lyckan är ett sätt att färdas och i det här fallet är det resan som gör mödan värd. Framgången når man inte förrän man inser vad nuet har för betydelse men också att nuet hela tiden måste njutas av.

Idag har jag haft några egna timmar med Charlie då Jennie har varit hos sjukgymnasten och dessa timmar skulle jag inte byta för allt guld i världen. Jag lovar, när jag ligger på långvården så är det dagar som dessa som jag kommer att minnas eftersom de ger mig så mycket. En som som lägger sitt huvud mot mitt bröst och jollrar lite för att sedan titta upp på mig för att blända av ett leende går inte att ersätta med pengar.

Det är nu ett lätt beslut att ta att jag är föräldraledig från 1:a juni och 6 veckor fram till semestern. Helt sagolikt att få vara hemma med Jennie, Charlie och Milo.

Är jag då den lyckligaste? Jag vet inte, jag vill inte jämföra och rangordna min lycka eller ställa den i paritet med någon annans eftersom det jag känner är mina självupplevda känslor. Jag vet i alla fall att jag inte skulle kunna byta ut mina känslor eller mitt liv mot någon annans. Det liv jag lever är ju ändå regisserat av mig själv och i grunden då anpassat efter hur mina förutsättningar är och har varit.

Såååå, är jag då den lyckligaste? Jo, jag är den lyckligaste av alla som heter Daniel Carnudd. Ingen tvekan om den saken. Jag skulle heller inte byta en dag i mitt liv eftersom det jag har är så värdefullt, en underbar fru, en underbar son och snart en till underbar son. Vad mer behöver man egentligen?